Weissbier och overall coming up

Sista veckan innan semestern väntar. Kommer tillbringa den vid reaktorn i ett tyskt kärnkraftverk. Kommer bli segt, intressant och varmt. Och dessutom sartorialistiskt tveksamt, men vad gör man inte för Europas elförsörjning.

Nu ska jag till jobbet och göra det jag var för lat att göra i fredags. Fördelen (?) med att bo i en trist stad och ha ett obefintligt lokalt socialt liv, jag kan jobba närhelst jag får infallet.

Har köpt en ny cykel. Den är både snabb och snygg, tänka sig.

Hur? Hur? Hur?!

Hur kan jag ha missat husgudens Thåströms senaste släpp?!

(Säger något om hur off och tråkig jag har blivit senaste året)

Nu tjejlyssnar jag och funderar på om fredagskvällsplanerna ska ändras till det här

You Can Never Hold Back Spring

Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Jag vet inte, får fundera över det om ett litet tag.

Just nu är funderingshörnet av huvudet upptaget med att välja frequent flyer-program.

Ska det vara som en vit jul vill jag ha julklappar också

Min fulla repspekt och beundran till de som bor i norr med snöiga kalla vintrar. Min fulla förståelse för de som flytt(at) därifrån. En vecka med snö och kyla och jag har kapitulerat. Letats fram har gore-texjackan från sent 90-tal inkl fleecefodret, ett par varmfodrade arbetshandskar (de enda jag hittade som inte var stickade eller ofodrade) och de skor jag har som är mest lämpade för vinterklimat - vandringskängorna. Det enda jag bryr mig om nu är att inte frysa ihjäl under cykelturen till jobbet. Någon lösning till hur inte cykellampan ska dö kölddöden halvvägs har jag ännu inte hittat.

Att klaga på vädret måste vara bland det töntigaste man kan göra. Men just nu känns all snö som det som sakta men säkert driver mig mot en falling down.

Förresten, jag ska flytta till helgen. Jag har just nu 2 flytthjälpare och en onedpackad lägenhet. Och ingen bokad flyttbil. Planer för lördagen?

Kvinna är inte något man föds till, man blir det tydligen bara sådär en morgon. Om man har otur.

Jag har precis ätit lunch. Matlådelunch i fikarummet. En lunch ackompanjerad av prat om veckohandling, middagsplanering, Maxi vs. Willys, män som skickas med inköpslistor och som ringer när de inte hittar i affären, choklad "-Vi skulle kunna gå på chokladprovning. Bara vi tjejer, karlarna är inte intresserade av sånt ändå!", burkchampinjoner, taco, fredagsmys, färsk pasta - den gröna sorten "-Så lyxigt att ha en man som spontant köper det till fredagkvällen"

Om det här är vad som kanske väntar mig föredrar jag singelskap resten av livet. Eller en vettig karl och ett normalt liv. Ett liv långt långt bort ifrån det jag ser här.

The ulitmate asocialness?

Att regga sig på dejtingsiter på nätet men inte betala så man kan läsa meddelanden måste vara kronan på verket av asocialt medie:ande.  Jag bara sitter där och skriker ut hur förträfflig jag är och när de trånande männen försöker kontakta mig kan jag med gott samvete låta envägskommunikationen pågå. För det bästa i kråksången är att de lever i förvissningen om att det är en tvåvägskommunikation. Det är inte bara envägskommunikation, det är envägskommunikation under förespeglingen av tvåvägskommunikation. 

Fast inte hjälper det mig att hitta någon att krama. Det bara bygger upp min image som distanserad cyniker. 

Madonna var det

Mamma vill bjuda familjen på Madonna. Finns det någon bra bättre taktik för att få tag på biljetter?

Edit: Det är lite nedslående att mamma är den mentala 20(30?)-åringen i familjen med koll. Det är hon drar med mig på Madonna och hon som köpte säsongens snyggaste stövlar från Hope i höstas. Allt medan jag sitter hemma och är präktigt tråkig. 

Kanske dags nu

Kvinnorna på SSAB Tunnplåt ska få specialdesignade arbetskläder, läser jag i Ny Teknik*. Det låter flådigt och jag kan höra gubbarna på golvet (och Pär Ström) gnälla över fjäsket för tjejerna och hur de minsann inte får några specialdesignade kläder. Men grejen är ju att de nya kläderna inte är mer specialdesignade är de normala(herr)kläderna. De har bara blivit något mer anpassade till kroppsformen hos bärarna. Det är fortfarande samma säkerhetsmässiga funktionalitet som ligger till grund. Och man kan fråga sig om det 2009 borde vara en nyhet. 

Spontanitet kräver planering

Gårdagens försök till ungdomlig wild n' crazy-het gick sådär.

När ölen på tom mage började göra sitt var idén klockren: "Vi åker in till Stockholm och har kul hela natten! Wooo!"

Men systemet hade stängt och en dåsig tågresa med ett burgamål senare kom vi tillnyktrade till Centralen och undrade vad tusan vi gjorde där. Kvällen gick inte att omstarta efter det och halv tolv tog vi sista tågen hem.

6 feb 2009. Kvällen när stämpeln Gammal permanentades i pannan. 

Och inte fick jag ligga heller. 

Lite rädd är jag

via Bokhora

Huvudet skriker efter avbloggning. Bokkollo, jobbiga känslor och jobb långt in över midnatt har tagit all tid. Fan förresten att inse att jag som vanlig trist-ingenjör kan jobba arslet av mig och ändå aldrig få lön för mödan. Och så är jag lite rädd. Lite för mycket lite rädd. Och allt för nära att bli bitter.

När som kavledunsfälten böja sig för vinden

1. Var tror folk att dunet i deras jackor/kuddar/täcken kommer ifrån?

2. Varför funderar inte folk över varför deras jackor/kuddar/täcken är så billiga?

3. Varför sitter jag än en gång en sen kväll och skriver rapport?

1. Mars?

2. För att de var billiga 

3. Min inre slöröv var för stark i fredags och längtade till bokkollot. 

Samtidigt. I ett annat Sverige.

En ny artikelserie i Vlt handlar om våld inom relationer. I sann web 2.0 även med diskussionstråd. Läskig läsning, som jag iofs inte blir speciellt förvånand av, med inlägg om hur många kvinnor mer eller mindre förtjänar att bli slagna. Såklart kommer även inläggen om elaka kvinnor som försöker sätta dit sina ex och de Pär Strömska om att män också råkar ut för misshandel. Vlt-läsarna ger antagligen ett bättre snitt av åsikter i Sverige än de jag omges av. Tyvärr. 

Sällan hört 2009

-Hänger du med på Core halv nio?

-Tyvärr, jag ska se på tv då.

Popcirkus, idag kl19.30, svt2

Identitetskris

Eller så är jag inte speciellt ingenjörig av mig.

The Way We Wear är tillbaka i lågkonjunkturens spår. Jag hade glömt hur mycket jag saknat kläder i kontext, CONSPICERE  får ursäkta.

Mel E, OFB, är tillbaka sedan ett tag. Yaaaaaaay! And there was much rejoicing! (Och sedan ett tag var maj -08, jag är rätt trög av mig.)

Genom någon hittade jag den här om arkitektur. Verkar vara fin läsning. 

Och på slutet slänger jag in Kinky Afro's nya asociala projekt. Passande den asociala ingenjören. Scotify är favoriten. 

Det är en speciell sorts människor har jag förstått

Aha, då vet jag!

Fast det är ju KTH-ingenjörer det. Vi från Chalmers är varken tråkiga eller klär sig konstigt. Eller hur det nu var?

Word of the Day

Dagens ord 20080120: Inauguration

Dagens ord 20041103: Concede

Blandat

Däckad av huvudvärk och orkar inget annat än att läsa och länka. 

Marklunddrevet vill jag inte ge mig in i men Prankmonkeys sammanfattning är vass.

The Way We Wear är tillbaka och hyllar den genomtänkta vanligheten. 

Barn har jag inga men kvinna är jag. Louise P får ihop tankar om individualiserad föräldraförsäkring som liknar mina (tror jag)

Tycke synd om? Bara lite?

Idag däckades jag av migrän. Tog taxi hem från rea-shopping och sov resten av dagen. 

Kommer inte kunna sova i natt. 

Dagens köp: 

Receptfria migräntabletter, Apoteket: 179 kr

Taxi, okänt bolag: 143 kr

Fan!

Helt plötsligt träffade texten mig rakt i hjärtat. 

Det här är några av mina första minnen

Varvet.

Sitta i pappas knä och åka traktor bland uppställningshallarna. 

Ligga på tjärdoftande brygga och titta ner på krabborna på botten och upp på trafiken på bron. 

Åka vit Reault 4:a (kallades FelaVelan?) vars motor kokade (skäl för namnet?) i kön vid Herrestad och inte få komma ut och prova den nya fina håven.

Hoppa över avgrundsdjupa (hey! jag var fyra) hål i asfalten på kajen. 

Och styrendoften! Fuck Madeleinkakor! Här är det styren som kickar mig rakt tillbaks till barndomen. Soligt var det jämt också. 

Pappa i gul jacka. Jag tror han har kvar den randiga mössan.

Bara fint väder. Och en glimt av bryggan som var så spännande så att gå ut på.